Barnsligt glad
Jag har fått mina första kommentarer! Vad roligt att det just var ni, Sofia och Anna, som skrev. Speciellt med tanke på att ni faktiskt inte var ensamma om era namn i skolan. Ni fick istället stå ut med ett H eller ett O eller ett E efter era förnamn. Vilket fantastiskt sätt att skilja på barn!
Ingen av er behövde i alla fall bli kallade Ingrid-Sofia eller Ulla-Karin! Killarna blev oftast kallade efter sin efternamn, rätt och slätt. Men varför hittade vi inte på lite mer fantasifulla smeknamn?
I Uruguay är det mycket vanligare med smeknamn. Som Pancho (korv), Cabeza (huvud) eller Loco (Tokig). Jag vet inte om det är så mycket bättre men det är i alla fall lite mer fantasifullt.
Jag antar att det inte finns någon enkel lösning på alla barn som får populära namn. Jag slapp både Ulla-Karin och Karin L. Och med åren har jag kommit att bli ganska nöjd med bara Karin.
Ingen av er behövde i alla fall bli kallade Ingrid-Sofia eller Ulla-Karin! Killarna blev oftast kallade efter sin efternamn, rätt och slätt. Men varför hittade vi inte på lite mer fantasifulla smeknamn?
I Uruguay är det mycket vanligare med smeknamn. Som Pancho (korv), Cabeza (huvud) eller Loco (Tokig). Jag vet inte om det är så mycket bättre men det är i alla fall lite mer fantasifullt.
Jag antar att det inte finns någon enkel lösning på alla barn som får populära namn. Jag slapp både Ulla-Karin och Karin L. Och med åren har jag kommit att bli ganska nöjd med bara Karin.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag har kallats Knatte sedan jag var 4 år gammal. Jag är döpt till Christian vilket är lite jobbigt när man har svårt att säga "r". Att kalla sig för Cjistian tar emot när man är med sina kompisar... Då är Knatte bättre. Numer är Knatte ett "Varumärke" som många känner till både på jobbet och på fritiden. Jag upplever det som en förmån att välja mitt namn - fast Christian är ett vackert namn det också.
Postat av: Ullakarin
Knatte; Vackert och unikt. Kan det bli bättre?
Trackback
