Byter riktning och överlever
Rivane Neuenschwander
The Tenant [O Inquilino], 2010
Hyresgästen
I samarbete med Cao Guimarães
Video
Pressbild: Malmö Konsthall
Besök på Rivane Neuenschwanders utställning At a certain distance på Malmö Konsthall.
Går hem med bilderna av videon The Tenant (Hyresgästen).
Såpbubblan rör sig sakta genom rummet. Stor som ett barns huvud. Lika skör. Jag håller andan och väntar på att den ska spricka.
– Vad den håller länge, säger Alejandro.
– Ser du inte att det är klippt. Det är ju inte samma såpbubbla, svarar jag efter att ha genomskådat filmningen.
Sakta glider den genom luften och stannar precis ovanför golvet. Nu, tänker jag, nu måste den i alla fall spricka. Istället lyfter den sakta, byter riktning och glider runt dörrkarmen, ut i en korridor. Vidare in i ett badrum, upp utefter väggarna, byter riktning, ut genom dörrkarmen igen.
– Hur kan den byta riktning så där?
– De måste ha någon luft, en vind, något som blåser, säger Alejandro, men det enda vi ser är en tom lägenhet. Ibland speglar sig kameramannen i såpbubblans regnbågsfärgade yta.
Tagningarna är långa. Ingen såpbubbla skulle kunna överleva så länge. Denna tillfälliga skapelse har vanligtvis ett kortare liv än en dagsslända. Den överlever inte i en hård värld med väggar, golv, en kraftig vindpust.
– Titta, titta! Den stötte i väggen! Bubblan buktade inåt!
Vad kan den vara gjord av? Fascinerat följer vi såpbubblans färd genom rummet. När inga förklaringar längre finns sitter vi bara tysta. Tills en röst i högtalaren ropar att Gallerinatten är slut.
Malmö Konsthall visar Rivane Neuenschwanders utställning At a certain distance. En brasilianska som med sina verk undersöker kommunikation, migration och konsumtion. Ord som kan tyckas pretentiösa och stora, men i hennes verk mer liknar poesi, utan att skriva någon på näsan. En utställning som i sin helhet känns levande och uppmanar nyfiket undersökande.
Vad vill hon då säga med såpbubblan? Efter att ha passerat alla tekniska tankar om hur den kan byta riktning och hur den kan stöta i väggar, stannar jag i känslan. Skörheten i en såpbubbla stor som ett barns huvud, som ändå överlever. Vetskapen om att den borde ha spruckit för länge sedan.
Gallerinatten i Malmö den 25 september 2010, Karin Larsson ©
